Hem Om oss YTK Arbetslöshetskassans historia

YTK Arbetslöshetskassans historia

Vår verksamhet har redan pågått i några årtionden.

Mycket har hänt och mycket kommer att hända.

YTK Arbetslöshetskassas historia är en historia om framgång och djärva reformer.

Så blev arbetslöshetskassan till

Finlands största och snabbast växande arbetslöshetskassa grundades den 21 augusti 1991. Verksamheten inleddes i början av 1992. Grundarnas viktigaste drivande kraft, företagaren och verkställande direktören Juho Paloheimo från Loimaa blev direktör för kassan. 

Fram till 2001 kunde endast arbetstagare och funktionärer inom den privata sektorn bli medlemmar i kassan. Namnet som kassan fick när den grundades var långt: Yksityisten työalojen toimihenkilöiden ja työntekijöiden työttömyyskassa (arbetslöshetskassa för tjänstemän och arbetstagare inom den privata sektorn). På grund av medlemsbegränsningarna förkortades namnet till Yksityisalojen työttömyyskassa (privata sektorns arbetslöshetskassa) år 1997 och till Allmänna arbetslöshetskassan YTK år 2005. Däremellan hette kassan också YTK-työttömyyskassa (YTK-arbetslöshetskassa).

Sedan hösten 2022 har kassan hetat YTK Arbetslöshetskassa.

Eftersom kassan är från Loimaa och fortfarande finns där, dyker det gamla smeknamnet Loimaakassan fortfarande upp ibland.  

Medlemsbegränsningar och fusioner

När kassan grundades var social- och hälsovårdsministeriets tolkning den, att medlemskapet i en arbetslöshetskassa på något sätt måste gälla en viss grupp och också vara begränsat. I praktiken överlappade kassornas medlemskårer varandra på många sätt, och även ministeriet ifrågasatte sin tolkning. 

Tanken på att låta anställda inom den offentliga sektorn bli medlemmar i kassan övervägdes redan under de första verksamhetsåren. Sådana förfrågningar mottogs också från anställda inom den offentliga sektorn. Frågan aktualiserades när Agrologien työttömyyskassa år 1995 hörde sig för om möjligheten att gå samman med YTK. Agrologerna gick så småningom samman med Metsätoimihenkilöiden työttömyyskassa. En fusion med YTK hade inte varit möjlig, eftersom agrologernas kassa även hade anställda inom den offentliga sektorn bland sina medlemmar. 

Den första fusionen av kassor där YTK var part ägde rum 1995, när Ylempien Osuustoiminnallisten Toimihenkilöiden Työttömyyskassa slogs samman med YTK. Sammanslagningen innebar cirka 1 200 nya medlemmar. Utgångspunkten för även den här sammanslagningen var en lagändring som trädde i kraft 1995 (1318/1994). Enligt den nya lagen måste en arbetslöshetskassa ha minst 6 000 medlemmar. Kravet höjdes till 8 000 i slutet av decenniet. 

Redan samma år fanns det andra små kassor som planerade en sammanslagning och för vilka YTK skulle ha varit ett välkommet alternativ. I sin verksamhetsberättelse för det här året konstaterar Juho Paloheimo att kassan också tillfrågades rätt fördomsfritt om en fusion. Kaupan esimiesten työttömyyskassa, vars bransch tillhörde FFC, dvs. den starkaste fackliga bastionen, ville förhandla om en fusion. Samtidigt framgick det att även Auto- ja Konekaupan Toimihenkilöiden työttömyyskassa var intresserad av en sammanslagning. 

För att gå samman med YTK ställde Kaupan esimiesten työttömyyskassa som villkor att YTK skulle öppna ett filialkontor i anslutning till förbundets kontor i Lahtis. Som ett förmöget fackförbund var man beredd att betala medlemsavgiften för hela sin medlemskår i en enda delbetalning och att senare samla in kassans medlemsavgift från sina medlemmar, sade YTK:s vd i sin verksamhetsberättelse. 

Förhandlingarna slutade med kravet på filialen i Lahtis, i och med att YTK inte godkände villkoret. Nästa sammanslagning skedde i början av 1997 när Urheilutoimihenkilöitten työttömyyskassa fusionerades med YTK. 

YTK:s ledning betraktade sammanslagningarna som värdefulla. Urheilutoimihenkilöitten työttömyyskassa var till och med mindre än Ylempien Osuustoiminnallisten Toimihenkilöiden Työttömyyskassa. Men även inom den fanns det en särskild grupp som hade många kontakter och stort inflytande. Den nya gruppen ökade förtroendet för YTK, och förändringen ansågs stärka den positiva bilden av kassan. Fusionen användes som ett hjälpmedel i marknadsföringen.

Rättsprocess

Så småningom ansåg YTK att dess resurser var tillräckliga för att utvidga verksamheten till anställda inom den offentliga sektorn. Stadgarna ändrades 2001. Den tidigare lagtolkningen om att medlemskåren måste begränsas på något sätt visade sig vara alltför försiktig när ärendet fördes till högsta förvaltningsdomstolen. Över trettio andra arbetslöshetskassor överklagade Försäkringsinspektionens beslut 2001 på grund av att den hade godkänt YTK:s utvidgning till den offentliga sektorn. 

Högsta förvaltningsdomstolen lämnade (2002) Försäkringsinspektionens tolkning oförändrad. Det fanns ingen lag som sade att en arbetslöshetskassa endast kan verka inom en viss bransch. Marknaden kunde inte delas upp på det sättet. Enligt vissa uppgifter påverkades social- och hälsovårdsministeriets hantering av ärendet av att konkurrenslagstiftningen i EU utvecklades. Även i Finland iakttog man utvecklingen. Det måste finnas alternativ inom serviceproduktionen och därmed också i fråga om arbetslöshetsskyddet inom den offentliga sektorn. Detta var naturligt i en situation där det frivilliga förtjänstskyddet tillhandahölls av arbetslöshetskassorna i stället för att det skulle ha tryggats genom allmän försäkring. 

Dessutom hade medlemskårerna i många kassor mer eller mindre överlappat varandra i årtionden. Troligen var det så att fackförbundens relativt starka åsikter om nödvändigheten med en strikt begränsad medlemskår grundade sig på en önskan om att hålla medlemsavgifterna inom den egna sfären. Fackförbunden hade vant sig vid att styra över sina domäner. Detta var möjligt så länge som inkomsterna från försäkringspremierna, det vill säga medlemsavgifterna, räckte till riskfria utbetalningar av arbetslöshetsersättningar inom branschen. Just för att minska riskerna höjde regeringen redan på 1990-talet det minimiantal medlemmar som krävs av en arbetslöshetskassa. Detta ledde till att kassor slogs samman, vilket sedan ledde till att medlemsbegränsningarna blev ännu otydligare. 

År 2005 uppstod slutligen en verklig allmän arbetslöshetskassa, då ytterligare två saker förändrades: YTK:s namn ändrades till Allmänna arbetslöshetskassan YTK, och samtidigt upphävdes den sista medlemsbegränsningen när också kyrkans och församlingarnas anställda kunde ansluta sig till kassan. 

Lokal och okomplicerad

Kassan kallades Loimaakassan från första början, eftersom den grundades i Loimaa. Kassan var den första stora arbetslöshetskassan som saknade band till fackförbunden. Det första riksomfattande informationsmötet hölls i Tammerfors hos Birkalands Företagare 6.11.1991. I Helsingfors besökte man endast ministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet införde kassan i registret 18.9.1991. Då fanns det redan över 70 arbetslöshetskassor. Lokalerna hyrdes av T.E.D.-Tuote Ky på Teollisuuskatu i Loimaa, dvs. av ett företag som ägdes av Juho Paloheimo, kassans direktör. 

Det lokala och okomplicerade har blivit ett kännetecken för Finlands största riksomfattande arbetslöshetskassa. I takt med att verksamheten växte fick man höra sig för om arbetstagare bland bekanta och bekantas bekanta. Samarbetet med läroanstalter, särskilt med det dåvarande yrkesinstitutet Loimaa ammatti- ja aikuisopisto inleddes snabbt. 

I Loimaa, som domineras av jordbruk och små och medelstora mekaniska verkstäder, har YTK erbjudit alternativa arbetstillfällen, särskilt för kvinnor. Kassan har länge varit en av de viktigaste och största arbetsgivarna i Loimaa. År 2021 var personalstyrkan uppe i nästan trehundra. Coronapandemin förvärrade arbetslösheten, och därför ökade antalet anställda med nästan 150 personer mellan 2020 och 2021. I takt med att restriktionerna för att bekämpa epidemin lättade kunde särskild de som permitterats återvända till sina jobb. Det har i sin tur lett till minskad arbetsbörda vid YTK. Som en följd av detta har också antalet anställda minskat från toppnivåerna. 

Även det att kassan fortfarande kallas Loimaakassan runt om i landet visar på att den upplevs som lokal och okomplicerad. Den lokala prägeln har blivit en resurs och framhäver kassans särdrag på ett positivt sätt. 

Stark tillväxt

YTK växte snabbt. Tillväxten var större och snabbare än vad grundarna hade räknat med. På drygt ett årtionde växte YTK till Finlands största arbetslöshetskassa. Detta var anmärkningsvärt eftersom YTK inte stödde sig på några fackförbund eller andra sammanslutningar. YTK kom utifrån, bortanför det rådande systemet för arbetslöshetsskydd och sedvanlig praxis. 

Tre tusen medlemmar var minimigränsen för att en kassa skulle ha rätt till fullt statligt stöd och fulla arbetsgivaravgifter. Medlemsvärvningen inleddes omedelbart efter grundandet och minimigränsen överskreds i god tid före slutet av januari 1992 under det första verksamhetsåret (21.1.1992). Grundarnas kontakter inom företagsvärlden var av stor betydelse för värvningen, eftersom små och medelstora företag gav nya medlemmar via företagarorganisationerna. 

År 2002 var antalet medlemmar över tvåhundratusen. Då blev YTK för första gången den största arbetslöshetskassan i Finland. I april 2021 översteg antalet medlemmar en halv miljon. Antalet medlemmar har ökat under varje verksamhetsår hittills.

YTK har länge varit den största arbetslöshetskassan. Enligt uppgifter som offentliggjordes hösten 2023 översteg antalet medlemmar i YTK också antalet arbetande medlemmar i den största fackliga centralorganisationen.

Samhälleligt behov

Det fanns ett samhälleligt behov för en allmän kassa som inte var bunden till några vissa branscher. Det gjorde att olika intressen, behov och motiv kunde mötas. De små kassorna, som till exempel Urheilutoimihenkilöitten työttömyyskassa, som fanns till för idrottsfunktionärer, var inte starka nog och kunde inte uppfylla regeringens strängare ekonomiska krav. En allmän arbetslöshetskassa var starkare än de kassor som företrädde små specialbranscher. 

En annan viktig faktor som spelade in var den svåra lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Arbetslösheten steg snabbt och till aldrig tidigare skådade nivåer. Tusentals funktionärer och chefer blev arbetslösa, och ännu fler hotades av arbetslöshet. 

1990-talets lågkonjunktur drabbade de unga särskilt hårt. Snart var 77 800 personer under 25 år arbetslösa, dvs. 70 procent (32 000) fler än året innan. De blev också permitterade. Bara drygt hälften av de som var arbetslösa tillhörde en arbetslöshetskassa. 

Samtidigt hade tiotusentals småföretag det svårt. Det innebar att deras ägare och ägarnas familjemedlemmar riskerade att bli helt utblottade. Arbetslöshetsskyddet hade inte utvecklats för företagare. De flesta företagen i Finland, omkring 2/3 av dem alla, dvs. omkring 200 000 företag, utgjordes av ensamföretagare.  

I kassadirektörens första översikt berättar Juho Paloheimo att Egentliga Finlands Företagare uttryckligen bad honom utreda om småföretagare som inte hör till något fackförbund kunde omfattas av förtjänstskyddet. 

I ett klimat av massiv arbetslöshet fick YTV en flygande start. År 1992 ansökte 18 000 personer om medlemskap i kassan, och i slutet av året var medlemmarna 17 071. Kassan växte genast till en medelstor arbetslöshetskassa. 

Året därpå, 1993, fördubblades medlemsantalet till nästan 36 000. Det gjorde kassan till en av de 15 största bland landets 70 kassor. 

Den här utvecklingen var också förknippad med vissa politiska motiv och mål. I Finland rådde ett brett förtroende för fackföreningsrörelsen, även om majoriteten av finländarna bara en gång hade röstat på vänsterpartier (1966). Riksdagen hade haft vänstermajoritet vid två andra tillfällen: under de svåra förhållandena under första världskriget 1916 och under massarbetslösheten och den statliga kassakrisen 1958. 

Det är uppenbart att en arbetslöshetskassa som var oberoende av partier och fackföreningar framstod som ett helt naturligt alternativ för många. Stick i stäv med det här påstod vissa representanter för fackföreningsrörelsen att YTK var en konspiration som arbetsgivarna och borgerliga krafter skapat och att det handlade om ett korståg mot fackföreningsrörelsen. De här tankarna fick stöd av att den politiskt mycket kontroversielle finansministern Iiro Viinanen (Saml), var känd för att stödja oberoende arbetslöshetskassor. Än i dag upprätthålls uppfattningen att YTK är skadlig för fackföreningsrörelsen av att YTK:s starkt stigande medlemsantal och fackförbundens sjunkande medlemsantal korrelerar. 

I början av 1990-talet fanns det också andra planer på att starta oberoende arbetslöshetskassor. Idén utreddes inom vissa nationella arbetsgivarkretsar, men planerna övergavs. Arbetsgivarförbunden ansåg att sådan verksamhet både skulle försämra arbetsklimatet och i onödan politisera frågor kring arbetslöshetsskyddet på ett felaktigt sätt. Det antas att några centrala arbetsgivare övergav frågan för att säkerställa arbetsfreden. 

YTK:s väg

Kassans första direktör Juho Paloheimo ansågs ge kraftiga uttalanden och ha starka åsikter. I offentligheten talade han oftast om fördelarna med valfrihet och naturlig konkurrens. Det faktum att han ledde YTK som ett familjeföretag innebar att personliga åsikter kunde ha blivit ett utmärkande drag för YTK:s verksamhet. 

Den snabbt växande medlemskåren visade att politiken inte var avgörande för kassans utveckling. YTK:s styrelse betonade saklighet och neutralitet, särskilt efter det beslut som ledde till att Paloheimo avskedades (2005). Han efterträddes av Veli-Matti Aittoniemi, som stakt betonade professionellt ledarskap och en neutral inställning till politiska premisser. Han gav också en intervju om saken till tidningen Uutispäivä Demari (8.9.2005). I intervjun diskuterade Aittoniemi vissa laddade frågor i en lätt beklagande och ursäktande ton. 

Redan från början utvecklade YTK sin service med stöd av teknik för att göra tjänsterna så fungerande och ekonomiska som möjligt. När det gäller administrativ effektivitet har YTK alltid varit en av de förmånligaste arbetslöshetskassorna. Under det senaste årtiondet har utvecklingsarbetets fokus legat på kundservicens kvalitet, vilket återspeglas i hög uppmätt kundnöjdhet. Till följd av medlemsökningen och avsaknaden av medlemsbegränsningar representerar YTK Arbetslöshetskassa och dess medlemskår allt mer exakt och heltäckande ett genomsnitt av finländska löntagare. Eftersom arbetslöshetskassans medlemsavgift i hög grad är beroende av förmånsutgifterna, i praktiken medlemmarnas arbetslöshetsgrad och inkomstnivå, återspeglar medlemsavgiften för YTK Arbetslöshetskassa ganska exakt arbetslöshetsrisken för en genomsnittlig arbetstagare. 

Källor 

Källor: Kassadirektörens översikt 17.8.1991–1992 samt översikter och verksamhetsberättelser 1993–2000 och 2001–2005. YTK:s arkiv (i forts. YTKa), Loimaa; YTKa: Styrelsens redogörelse om grunder för fusionsavtal 4.10.1996/YTKa); Veli-Matti Aittoniemi, vice vd för MaRa: Telefonintervju 27.10.2021 (Marko Nenonen); Häkkinen, Juha, Loimaan kassa. Työttömyysvakuutusjärjestelmän uusi toimija ja sen ympärillä käyty julkinen keskustelu. Otryckt pro gradu-avhandling. Helsingfors universitet 2013; Företagsrådgivare Paula Avellán (Loimaa stad): information per telefon 26.10.2021; Medlemsinformation: YTK; Loimaa stad (loimaa.fi). Lagar: Finlex.fi.